underbar kappa hemma på min väg till pastor

Ja, jag är dålig på att skriva, har fått höra det en del det senaste ;) Men hade jag behövt påpeka det i varje inlägg jag gör så hade det ju aldrig stått något annat här...

Nu är tentorna över och nya kurser har börjat. SÅ roligt! Äntligen känns det som att vi läser ämnen som faktiskt visar mig att jag är på väg att bli pastor. Galet! Men roligt! Först nu har vi börjat grotta ner oss i bibeln i den ena kursen, och i den andra läser vi nu vårt första praktiska med betoning på ledarskap och att bli pastor i Missionskyrkan.... äntligen! Så gött!

I helgen var jag hemma. Skulle åkte till Örebro, men blev ändrade planer och jag fick åka hem till mamma. Underbart att bara få några dagar tillsammans. Dessutom hinna träffa några vänner, vara på församlingens årsmöte och umgås med familjen. Det är gott när man hinner med sådant.
Dessutom fick jag ju inhandlat en helt knäpp och fantastiskt vacker kappa! (Har bilder på den i kameran, men inte kamerasladden här, så jag lägger in en från hemsidan. Det är den vita ullkappan med svart spets... haha, underbar!)
Nu är jag också i Örebro och hinner träffa Josef med! Livet är fint!

"ett hoppfullt år har börjat" - min inledning till Teams tidnings nästa nummer

Ett hoppfullt år har börjat…
Nyss hemkommen efter en ny nyårsvecka. Eller nåja, nyss och nyss, det har gått en månad sedan, men det är som att jag ännu inte har hämtat mig. Fortfarande känner jag känslan i kroppen som jag bar med mig hem efter den där veckan. När jag satt i min bil hem den där snöiga vinternatten och slutligen öppnade dörren hem. Då minns jag att jag andades in känslan av hopp…

Ni får kalla mig knäpp om ni vill, men den där hoppfulla känslan håller sitt grepp om mig ända sedan lägret i Karlshamn. Den klamrar sig kvar, för den veckan innebar något i mitt liv. Den innebar hopp. Jag satt och funderade innan jag skulle åka den här gången på när jag senast firade nyår hemma. Jag insåg att jag inte kan minnas när det var, eller åtminstone inte hur vi gjorde. Trots att jag inte är så gammal så börjar jag glömma hur ett nyårsfirande fungerar om man inte är på Teamläger. Detta fick mig att fundera över om jag kanske borde stanna hemma i år, kanske är det dags att göra något annat.
Men jag åkte ändå och tur är väl det. För det blev en vecka av Gud. En vecka av förändrade liv, en vecka av tro och längtan. Där ungdomar och äldre överlämnade sig åt Gud, där människor kom till tro och där hjärtan blev fria. Än en gång så påmindes jag om vad det är som får mig att fortsätta åka, vad det är som är drivkraften bakom mitt engagemang, nämligen hoppet. Hoppet om att liv kan bli förändrade. Hoppet om en Gud som helar, älskar och upprättar. Hoppet om en Gud som förvandlar vårt land.

Samma känsla som jag bar med mig hem efter den där veckan har präglat mig det senaste. Visserligen läser jag till pastor och omger mig av kyrkliga sammanhang, vilket kanske får mig att bli lite lätt smal i mitt synsätt, men jag kan ändå ana att något är på gång i kristenheten i Sverige idag. Många gånger känns det som en kamp, att vilja bli pastor, att jobba i kyrkan är inte en dans på rosor. Man kämpar mot stelnande församlingar, trött medlemmar och obeslutsamma ungdomar. Jag kan nog inte räkna alla de kvällar jag kommit hem och slitit mitt hår och funderat över om min morfar ändå inte har rätt när han anser att det inte finns någon framtid för kyrkan.
Men å andra sidan har alla de dagar av slit gett resultat. Jag har fått möta människor vars liv faktiskt har påverkats av den Gud som så många svenskar inte tror på. Under har skett, helanden har inträffat och människor har blivit förvandlade. Kyrkor som kändes utdöende har vänt och börjat leva, människors hjärtan har tänts. Och nu på lägret fick jag än en gång se en av alla de ungdomar jag har följt nå fram och ta emot Jesus i sitt liv. Det är stort, och frågan är om det finns något som kan vara större? Det är värt allt och det är sådana händelser som ger mig hopp. Hopp om att det inte är kört för vår värld, för vårt land. Hopp om att Gud är verklig och att min kyrka kan få vara en del i Hans frälsningsplan.

Det är med den vissheten, den längtan och känsla som jag går in i detta nya år med hopp. Med tro om att det är ett hoppfyllt år av Guds rike som har börjat…

tentor

En tenta inlämnad, nu är det bara grekiskan kvar. Om en vecka ska jag bli människa igen!

let's start over

Nytt år, nya möjligheter. Synd att inte ta den chansen.

Själv är jag alltför duktig på att begrava mig i bekymmer, stressa över småsaker. Men en sak har jag insett av att komma tillbaka hit och direkt sätta igång med min hemtenta... Att det är inte värt det. Det är inte värt att må dåligt över ångest och stress. Ett lugn fyllde mig i veckan av att det inte är hela världen om jag misslyckas, så länge jag lär mig något på vägen. Jag försöker mitt bästa, jag gör vad jag kan, och under tiden ska jag försöka njuta av att leva. Det är nog mitt nyårslöfte...

För i grund och botten är det bara en sak som betyder något, att få gå in i det här året tillsammans med Gud, i vetskapen om att jag är älskad och utvald. Att få dela det här året med människor jag älskar och se småglädjorna i varje dag.

Har njutit av min ledighet!

Har haft ett helt fantastiskt juluppehåll, dock hade jag glömt min kameraladdare i Stockholm och när jag väl fick den glömde jag kameran i Mullsjö, så så mycket fotande har det inte blivit. Men ändå... här följer en liten sammanfattning,..

Har varit hemma hos mamma en hel vecka till att börja med, hur ofta händer det? Var helt fantastiskt! Hade tid att bara ta det lugnt, vara hemma, laga mat, hugga gran och dessutom umgås med vänner och gå på liseberg. Vad mer kan man begära?
Julen spenderades hemma, men juldagen och födelsedagen var jag i Mullsjö hos lite halvgalna släkten Brengesjö. Fantastiskt roligt må jag säga!

Sedan var det dags för teamläger. Var inte alls sugen, men åkte ändå och det blev kanon. En helt underbar vecka med bra undervisning och go stämning. Dessutom blev en av mina tonåringar frälst och då är det ju värt allt! Gud är god!


Väl hemkommen därifrån erbjöds några fantastiska dagar med Josefs familj i Sälen. Åh det är ljuvligt att åka skidor. Känna vinden bita i kinderna, dricka varm choklad och sen komma hem till öppen spis och mjukisbyxor.

Spenderade sen några dagar i Mullsjö. Träffade goda vänner och firade lillasyster på Restaurang.

Ja, jag säger då det... Jag har njutit av varje dag!

Natten innan julefrid

Kvällen innan julafton. Granen är klädd, julgodiset ordnat, skinkan griljerad och janssonen är klar. Allting är redo inför morgondagens invasion av människor och familj. En dag då julefriden fyller vårt hus och allt är lugnt och fint. Men ikväll, när allting är färdigt, sitter jag och tittar på julklapparna under granen. Ensam...
Är det så att alkoholen får förstöra än en gång för vår familj? Mamma och Joel åkte för att undersöka saken Jag vet inte vad jag ska tro.
Men i morgon väntar julen och glädjen.

Fantastisk helg!

Äntligen borta från Stockholm, äntligen hemma i Göteborg, i skogen hos mamma och livet känns fantastiskt! Snön dansar och jag med den!
Har spenderat helgen med Josef. Vi har julhandlat, planerat bröllop, druckit varm choklad på Liseberg och njutit av tillvaron. Ibland är livet lycka :)